Missen upptäckte jag inte förrän vi skulle redovisa en vecka senare. Jag kan inte påstå att läraren jublade, jag fick inte lysande kritik. Ärligt – det var inte så kul. Då. Men så här i efterhand tycker jag att det inte gjorde inte så mycket. För jag hade haft kul, var nöjd och hade gjort ett försök i att hitta min vinkel.

Hade det varit ett betalt uppdrag så hade jag fått kicken, ingen betalning – jag hade ju inte levererat det som efterfrågats.

Men det är det som är det fina med att gå en utbildning. Man får tillfälle att prova sig fram och göra fel. För att lära sig.

#blogg100/37

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s